Den 14e juni 2021 tog tvillingbröderna Villiam och Ludvig studenten, efter 3 år på Möckelngymnasiet som NIU-elever. Något som inneburit mycket fotboll, men också mycket nya vänner och minnen att ta med sig. Idag spelar bröderna i IFK Skövde (Division 2). I en intervju berättar killarna om tiden i Degerfors och utvecklingen som fotbollsspelare.
När tiden för gymnasieval kom blev det Degerfors som första val för både Ludvig och Villiam.
-Man visste att man ville kunna kombinera skolan med fotbollen. Degerfors kändes seriöst, och jag hade två kompisar som är äldre som läste där, säger Ludvig.
Att det blev Degerfors innebar flytt, något som inte alltid känns självklart som femtonåring. Bröderna kommer tidigare från Karlsborg, knappt 10 mil från Degerfors.
-Jag var inte så orolig, främst var jag orolig för skolan – att det skulle vara ett stort steg att gå från nian till gymnasiet. Men såhär i efterhand var det allt annat runt omkring som egentligen blev det största steget, säger Villiam.
De är dock båda överens om att tiden hemifrån varit väldigt lärorik och väldigt rolig. Dessa tre år har till exempel gett insikter som att middag varje dag kräver mer tanke än vad man tror, och att man är mer självständig än man kanske ger sig själv cred för.
-Allt blev lättare under tiden, man lärde sig lägga upp sin tid bättre. Samtidigt så är det så många andra i samma sits. Det blir att man gör mycket tillsammans, handlar, äter middag eller pluggar, säger Ludvig.
Tillsammans till Degerfors
För båda bröderna var det en stor trygghet att ha varandra med sig, kanske speciellt i början när allt var nytt.
-Vi har båda lätt att få vänner men det var skönt att ha Villiam med sig. Det gav lite mer självförtroende under de första dagarna att veta att man alltid hade någon, säger Ludvig och Villiam instämmer. De tror dock inte att det kommer vara några problem för någon som inte har turen att ha en tvilling med sig.
-Alla kommer in i gruppen supersnabbt. Skolan gör väldigt mycket för att man ska känna sig hemma, det blir lite som en familj. Man umgås hela tiden med andra som är i samma sits, säger Villiam.
Att man umgås mycket med andra blir ett faktum, när man tränar, går i skolan, och tränar igen på kvällen. Oftast stannar det inte där, utan man umgås ytterligare med varandra genom att till exempel handla, laga mat eller kolla på fotboll. Att man hela tiden blir “tvingad” att vara kring varandra är en fördel enligt båda bröderna. Då kommer man varandra nära snabbt, och man behöver inte känna sig ensam.
-Skolan tog in alla som egna barn och ingen kändes utanför. Det här gällde inte bara oss inflyttade, utan alla. Jag tyckte skolan i helhet var bra på att behandla alla lika, bara för att man läste fotboll var man inte bättre än någon annan, precis som det ska vara. Hela klassen läser ju inte fotboll men man umgicks ändå med alla och kände alla, säger Villiam.
Tisdagsmyset
Något de båda nämner är något som går under namnet tisdagsmys. Då ses man tisdagkvällar efter träningen, sitter och pluggar tillsammans med några lärare på plats och käkar middag. Tisdagsmyset var något som egentligen var tänkt under det första året, för de som kommer som nya, men eftersom det blev så uppskattat har det fortsatt att vara för alla spelare oavsett årskurs.
-Man käkar ihop, pluggar tillsammans. Jag tyckte det var skitbra, då fick man träffa alla och man slapp också tänka på plugg varje dag, hela veckan, utan kunde ta igen det man kanske hade dragits lite med, säger Ludvig. Villiam instämmer.
-Tisdagsmyset är en av de sakerna skolan gjort för att man ska känna sig hemma. Jag tyckte det var riktigt bra, det började redan från början och alla tyckte att det var så bra så det fortsatte. Det var verkligen en av de saker som gjorde att man trivdes ännu bättre som nyinflyttad, skönt att slippa laga mat också en kväll i veckan, säger han.
Vad man tar med sig
-Man har fått vad jag tror är Sveriges bästa skolning i fotboll. Jag har haft Sören Jönsson i målvaktsträning till exempel och vi har under tiden haft tränare och fotbollspedagoger som Stefan Jakobsson, Roger Werner, Tobias Solberg, Jonas Svensson, Jesper Swedlund. Med andra ord riktigt bra kvalité på träningar under 3 år. Ett stort plus har varit att vi även haft Solberg i skolan. Teorin vi läst med honom kring spelet har verkligen vidgat vyerna för fotbollen och man förstår så mycket mer nu, säger Villiam.
-Man tränar så pass mycket att den tekniska utvecklingen hela tiden går framåt. Man har ju i princip boll hela tiden, flera gånger om dagen. Om man skulle jämföra det med att träna 2 till 4 kvällar i veckan blir skillnaden väldigt stor. När man spelar fotboll på skoltid så känns det som att det blir väldigt seriöst, mycket fokus blir kring fotbollen. Det har också varit ett riktigt bra samarbete mellan NIU och klubben. Många tränare var samma både i skolan och under träningarna med klubben, Tobias Solberg till exempel. Vi hade Stefan Jakobsson innan han gick till GAIS, så riktigt bra tränare har det varit också, säger Ludvig.
Skövde och seniorfotboll
Efter tiden i Degerfors har bröderna nu gått till IFK Skövde för att spela seniorfotboll. Något som enligt de båda skiljer sig mycket från juniorfotbollen de tidigare spelat.
-Det största steget och den största skillnaden är det fysiska. Som målvakt är det stor skillnad på hårdheten i avsluten och passningar. Det är också svårare att ta till exempel närkamper i luften, säger Villiam.
Som nya i seniorfotbollen är de båda taggade på att ta ikapp och lära sig mer om spelet, något de inte ser några problem med med tanke på den grund de lagt med fotbollsgymnasiet. Ludvig håller med om att det fysiska är den största skillnaden – att man numera spelar mot “vuxna”.
-Det fysiska är det största steget, allt går lite snabbare och passen och skotten är lite hårdare. Vi har haft turen att kunna spela mycket fotboll för “fotbollens” skull, alltså när inte allt handlar om poäng. Vi har spelat mycket för utveckling, vilket har varit skönt att få göra. Nu är det mycket som cirkulerar kring att ta poäng i matcherna, vilket också såklart är jätteroligt, man har ju alltid velat vinna så det är inget nytt så, säger Ludvig.
Efter studenten har de börjat jobba på Ljusgårda, en inomhusodling i Tibro som producerar sallad. Där har de blandade arbetsuppgifter och det passar också bra att pendla från då det ligger på vägen till Skövde. Detta har gjort att bröderna inte anser att det är svårt att få ihop jobb och fotboll.
-Det fungerar bra, den enda skillnaden är att man är mycket tröttare efter jobbet än man var efter skolan, det är mer fysiskt att arbeta. Vi börjar komma in i det nu mer än under första veckorna, säger Villiam.
Efter 3 år är de båda väldigt nöjda med sin tid i Degerfors.
-Man kom dit okomplett, som ett barn liksom. Nu känner man sig mer komplett som spelare, både tekniskt men också med en stor spelförståelse, avslutar Ludvig.
3 SNABBA
ETT MÅL NI HAR INOM FOTBOLLEN?
Villiam: Ett mål har alltid varit att kunna leva på fotbollen, att ha det som yrke. Det känns också väldigt viktigt att fortsätta spela fotboll för att jag tycker det är roligt, annars har det liksom ingen mening.
Ludvig: Att kunna leva på fotbollen är något man alltid drömt om och velat. Målet för mig just nu är att få en startplats i ett seniorlag, det känns som att speltiden verkligen är avgörande för vilken utveckling man kan göra.
ANDRA FRAMTIDSPLANER? (MER SKOLA, JOBB)
Villiam: Jag vet inte riktigt. Om jag ska läsa vidare blir det nog något inom idrotten, typ fysioterapeut. Eller något fysiskt jobb typ brandman, inget där man sitter still vid ett skrivbord. Det är mer av en Plan B dock för tillfället.
Ludvig: Jag har ändå planer på att läsa vidare, men inte just nu utan kanske om några år. Då blir det kanske något inom ekonomi som jag läst nu på gymnasiet, men det kan ändras, så långt har jag inte riktigt kommit.
ERT BÄSTA TIPS TILL NÅGOT SOM SÖKT/KOMMIT IN I DEGERFORS?
Ludvig: Sköt sömnen, sköt kosten och ta vara på chansen. Det är verkligen inte alla som får spela fotboll under de här förutsättningarna.
Villiam: Att tidigt förstå vikten av en nationell idrottsutbildning. Fotboll är mer än bara boll, sköter man livet utanför fotbollen som kost och sömn ger man sig själv mycket bättre förutsättningar. Och förstår man det tidigt har man större chans att nå sin fulla potential. Om man ändå fått chansen, varför inte ta den på riktigt?
Vi på akademin önskar Villiam och Ludvig all lycka med fotbollen i framtiden!
